I september 2011 föddes en fantastisk liten flicka; Tuva. Med henne föddes också nya insikter hos ett ungt föräldrapar. Insikter om människovärde och villkorslös kärlek men också om vilka krav som följer med ett annorlunda föräldraskap och att alla människor till slut når sin gräns. Genom Tuva kom erfarenheterna om att vara sitt barns fulla stöd. Inte bara under spädbarnstiden utan genom livet.
Genom henne kom utmaningen att släppa in människor i den närmsta sfären, människor som blev stödet som fick vardagen att fungera men också begränsade i självbestämmande och integritet. Genom Tuva startade livet med personlig assistans och ett ungt föräldrapar stod plötsligt inför att deras hem var arbetsplats och inför att hitta balans mellan ett föräldraskap och arbetsledarroll mitt i att livet inte blev som väntat.

Genom åren växte både insikter och behov. Arbetsgruppen i hemmet växte. Familjen växte. Och kraven på struktur för att få vardagen att gå ihop växte. Och med det växte också behovet av en fungerande kommunikation mellan alla som fick tillvaron att formas till ett meningsfullt liv. Pärmar med fina rubriker längs ryggen, listor med uppgifter och information, lappar på skåpsluckor och i lådor, chatgrupper med ändlöst skroll av information.